STARTSIDA

KULTUR

VI PÅ EKHOLMEN

DJUR

VÄXTODLING

PÅ GÅNG

KONTAKT & LÄNKAR

Kultur


Ekholmens Säteri
Ekholmens Säteri i Gunnarsnäs socken, Melleruds kommun, hör till de mera säregna i landet. Huvudbyggnaden uppfördes 1799 av löjtnanten Carl Hierta, medan västra flygeln uppges vara från 1785. Huvudbyggnaden är timrad och har ett skiffertäckt valmat sadeltak. Byggnadens fasader är också skifferklädda. Taklister, knutlådor och fönsterinfattningar är vitmålade och lyser effektfullt mot den gråsvarta skiffern Portalen flankeras av något märkligt proportionerade, mångkantiga pelare.

Ekholmen ligger i det område där DALBOSLÄTTEN möter KROPPEFJÄLL.
Dalboslättens glaciallera är fin jordbruksmark. Kroppefjälls östra kant ingår i den s k Dalformationen som är en ca elva hundra miljoner (1.100.000.000) år gammal sedimentserie som också innehåller vulkaniska bergarter.

Ekholmens Säteri har varit högre-stånds-boställe alltsedan början av 1200-talet och var fram till 1547 kyrkogods. Den kallades då och ännu in på 1500-talet Gundernes Stommen. Sitt nuvarande namn fick gården på 1640-talet, då den efter ha ägts av fogden Olof Stake och hans son ryttmästaren Gustav Stake, övergick i andra händer. Namn som Hård, Belfrage och Plenningsköld figurerar sedan i gårdens ägarelängd, som i sina detaljer är ganska oklar. Mot 1700-talets slut ägdes Ekholmen av löjtnanten Carl Hierta, gift med Maria Ulrika Belfrage. Han dog barnlös 1810. En styvson till honom, brukspatron Leonard von Wolker, blev sedan ägare. Efter hans död 1823 såldes gården på auktion och inköptes av krigsrådet Daniel Fryxell och hans hustru Margaretha Langenskiöld för en köpeskilling av 13 500 riksdaler. Redan 1827 upprättade dessa ett testamente, vari gården efter deras bortgång 1837 resp. 1840, överlämnades till en stiftelse, Fryxell-Langenskiöldska stiftelsen, som ännu idag äger densamma.

Stiftelsens ändamål är att låta avkastningen delas ut som understöd åt handikappade och stipendier till studerande. Gården är från början av 1900-talet utarrenderad. Sedan 1981 arrenderar Iréne och Kjell Eriksson gården.

Gårdens bebyggelse dokumenterades tidigast på en storskifteskarta från 1789, som visar en kringbyggd mangård av äldre typ. Av denna finns i våra dagar blott västra flygeln kvar i ursprungligt skick. Den nuvarande manbyggnaden, som ligger på samma plats som den tidigare, är täckt med skiffer. Även väggarna är som nämnt skifferklädda, vilket antyder närheten av skifferbrotten i grannsocknen Dalskog, som sedan gammalt levererat takmaterial till både kyrkor och profana hus i hela landskapet. Även i Gunnarsnäs bröt man skiffer på 1700-talet. En parallell till Ekholmens heltäckning finns för övrigt just i Dalskog, där Flathults gård sedan sin tillkomst 1849 haft skifferklädda väggar. Vad det gäller Ekholmen är det ovisst när denna väggbeklädnad sattes upp. En amatörmålare C G Pettersson, har 1887 avbildat gården på en tavla, som hänger i hörnrummet. Även om den är något oklar, kan den möjligen styrka uppfattningen att skifferklädseln skulle ha tillkommit först under senare tid.

Mangårdsbyggnaden är till stor del moderniserad i samband med en stor renovering 1949, varvid rumsindelningen i bottenvåningen blev ändrad.1990 renoverades mangårdsbyggnaden ånyo och även då blev rumsindelningen ändrad, för att få utrymme till dusch och tvättrum. Men det som förutom exteriören gör gården märklig är ett par interiörer i övervåningen, där salongen och det så kallade kungsrummet har dekorativa väggmålningar. Salongen har gulmarmorerade väggfält, inramade av målade kolonner, samt dörröversttycken med frukt- och akantusmotiv i brunt och grått. Rummet upptas av en tidstypisk björkmöbel och på väggen hänger porträttet av stiftelsens donatorer.

Kungsrummet har sitt namn efter Karl XIV Johan, som övernattade här och enligt traditionen legat i den stora imperialsängen. Här finns också dekorativa schablontapeter med stjärnmönster, inramat av eklövsbårder och fasces i yvig empirstil. Även taket har liknande dekor.  Ett större skåp i hörnrummet, har inrymt stiftelsens handlingar alltifrån 1840.  Handlingarna finns numera i privat arkiv på Landsarkivet, Göteborg.

Den äldsta flygeln i väster är som nämnt byggd 1785 och upprest över en välvd källare. Den östra flygeln har fått sin prägel av en ombyggnad 1888 och är ytterligare förändrad i senare tid. Flygeln är efter modernisering numera bostad.

Ur ägarelängden
Före 1547
1500-talets slut
1600-talets
första del
1600-talets
senare del
1700-talets
början
1700-talets slut
1810-1823
1824-1840
1840-

Arrendatorer på Ekholmen 1905-
1905-1935
1935-1958
1958-1962
1962-1980
1981-

Gunnarsnäs kyrka ligger strax intill Ekholmen. Sägnen berättar att det var fylkeskonungen Gunnar som byggde den första kyrkan på den plats där hans häst störtade efter att med ”Vite Krists” hjälp ha räddat sin herre undan förföljande fiender.

En annan sägen förtäljer att den första kyrkan började byggas på en plats ca 1 km sydöst från nuvarande plats. Den kyrkan blev aldrig färdigbyggd eftersom Djävulen varje natt rev vad som byggts upp under dagen. Slutligen lät man de högre makterna bestämma kyrkplatsen genom att spänna två vita oxar framför den lastade stendrögen och låta dem gå vart de ville. Där de stannade skulle kyrkan byggas, och det blev på en äng med grönt och saftigt bete nära gården.

Enligt forskarna byggdes kyrkan i början av 1200-talet som gårdskyrka för säteriet Ekholmen. Den tjänade troligen även som skydd och befästning i orostider. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan vid en stor ombyggnad i början av 1600-talet.

Kyrkogods under namnet Gundernes Stommen
Fogden Olof Stake
Hans son ryttmästaren Gustav Stake

Hans döttrar Hamfrid gift med kapten Bengt Hård och Elsa, gift med häradshövding Johan Pleningskiöld
Kapten Carl Belfrage och dottern Hamfrid Juliana, gift med kapten Lennart Hierta.
Sonen löjtnant Carl Hierta
Styvsonen Leonard von Wolker
Krigsrådet Daniel Fryxell och hans hustru Margaretha Langenskiöld
Fryxell-Langenskiöldska stiftelsen
Hilmer Källman
Sven Christiansson
Sture Blomqvist
Viktor Larsson
Iréne och Kjell Eriksson